Ink me, baby!

...och så gick jag och bokade tid för en ny tatuering idag. Nästnästa fredag blir det av, härligt! Hit ska jag gå. När jag klev in och bokade tid satt det två väldigt nervösa småpojkar och väntade, lite sött på sätt och vis. Lustigt är att jag som är sjukligt rädd för sprutor och nästan kräks och nästan svimmar när jag måste vaccinera mig inte är det minsta rädd för att tatuera mig. Visst gör det ont och visst är den nålar, men det är på ett helt annat sätt. Fast när jag piercade mig var det lite som att ta sprutor, det var obehagligt. Särskilt den i näsan, jag öppnade ögonen och så satt det en kanyl där. Nåja, det var längesedan och hålet har växt igen nu. Numera har jag bara hålen i öronen kvar, och de har jag låtit krympa ihop till vanliga örhängeshål. Kändes bättre att pierca på riktigt och göra så, mer hygieniskt och proffessionellt än att gå tex. till en frisör...